I helgen fyllde svärfar år och förra helgen var det mors dag, och ända sen jag och tjejen var på Friden Gårdskrog förra gången har vi velat åka tillbaka.. Så därför passade det ju perfekt att ta detta tillfället i akt och göra det, det är ju ändå en bit att köra så man gör det inte allt för ofta.
Friden har som sagt utomordentligt god mat och även ett riktigt trevligt ölutbud beståendes av mycket svensk hantverksöl, men även tysk, brittisk och skotsk. Vi slog oss ned vid vårt bokade bord (man måste boka bord för det är ALLTID full) och fick menyerna. Denna gången blev det en pizza med skånsk spickeskinka av vildsvin och tre sorters lök för min del, och till den en Lundabryggeriet Bästa Lagern.
Jag tycker nog att Bästa Lagern är den bästa ölen som Lundabryggeriet gjort. En god och smakrik lager utan krusiduller och utstickande smaker, väldigt bra middagsöl. Väldigt lättdrucken är den också, så lättdrucken att jag hade hunnit dricka min innan maten kom. Därför gick jag ut och kikade lite till och bestämde mig sen för att dricka en Omnipollo Leon.
Leon gjorde sig med sig örtighet mycket bra till den salta pizzan. Väldigt smakrik med citrus, banan, marmelad och blandade örter. Precis lagom munkänsla med en kittlande kolsyra som rensade paletten riktigt fint mellan tuggorna. Precis som väntat en kanon öl till en helt superb måltid.
Mätta och belåtna bestämde vi oss för att stanna och ta en kaffe efter maten. För min del blev det Göken. En kopp espresso, en hemgjord chokladtryffel och Fridens egna äppleavec gjord av äpplen från deras egna trädgård, precis som deras äppelmust. Espresso är ju alltid espresso och är som gjort för att äta mörk choklad till, men huvudnumret här var äppleavecen.
Riktigt len och fin med en riktigt uppfriskande smak av mogna äpplen. Jag vet inte riktigt hur stark den var men om jag skulle få gissa så gissar jag runt 30%, och om det var mer så har dom dolt alkoholen väldigt väl. Mycket njutbart ihop med chokladtryffeln. Perfekt efterrätt för mig med andra ord som inte är särskilt glad för efterrätter över lag.
Vi började känna oss klara och begav oss hemåt. På vägen hem stannade vi till och kollade på det mycket, mycket märkliga stället Yangtorp.
Det ligger djupt inne i de skånska skogarna i sydöstra Hörby kommun, strax utanför Jönstorp. Det var ett projekt som startades för många år sedan av en självutnämnd qigongmästare ihop med bland annat ABBA-Frida och Tomas Ledin som sponsorer. Det var tänkt att vara ett av dom mest exklusiva hotellen i Sverige/Norden och där skulle finnas yoga, qigong, Michelin-restaurang och gud vet allt. Men innan det blev helt färdigt så uppkom en tvist mellan tidigare nämnd qigongmästare och Anni-Frid Lyngstad vilket resulterade i att man lade ner projektet, försatte företagen i konkurs och nu står stället bara och förfaller.
Man kan inte gå in och titta då det är larmat, men man kan gå runt och kika in lite här och var, och om man vill läsa mer på det så är det bara att googla på Yangtorp. Ett helt galet projekt som just nu är ännu galnare då det står ett halvfärdigt kinesiskt palats mitt i den skånska myllan. Om ni är i närheten så tycker jag att ni ska köra förbi och kolla, det är fan hur stort som helst.
Nåväl, nu ska jag fixa lite här hemma och sen bär det av hem till Gripen för att dricka lite öl i hans nya lägenhet.. Så vi hörs nog snart igen.
För ett par veckor sen snappade jag upp via Beer Sweden Forumet att hembryggaren Viktor från Linköpingska Rüdbrygger var ute efter en burk Heady Topper, och lyckligtvis hade jag en över. Vi snackade lite fram och tillbaka och kom fram till ett byte som vi båda var nöjda med. Idag hämtade jag ut mitt paket med min avtalade bytesöl och en rolig extra som Viktor skickat med.
Ölen i fråga är en hembrygd saison på 6,2% vid namn Saison Elementaire och fyndigt nog, ölstilen till ära, har dom döpt om bryggeriet på etiketten till Rudbrouwer. Nördigt som fan men hur kul som helst tycker jag, haha. Spännande då jag inte har druckit så värst många hembrygder tidigare, två eller tre stycken från Antons Bronxeng Brewery men inte så mycket mer. Jag hade gärna åkt på SM i hembrygd men det är så mycket annat som kommer i vägen så det har inte blivit av det heller. Nåväl, hur var ölen då?
Snyggt orange, något grumlig med stort poröst helvitt skum som sjunker undan efter en stund.
Mycket trevlig och frisk doft med citronzest, stall, vitpeppar, lavendel och banan. Tankarna förs verkligen till Belgien och känns riktigt stiltypisk och snygg.
Något lägre kolsyra än vad jag väntade mig, men absolut inget som stör.. Snarare tvärtom! Bra munkänsla och mycket belgiska toner, fin balans. Stallet återkommer, även så gör citronzest, banan, koriander, lavendel och vitpeppar. Syrligt och uppfriskande avslut. Ölen känns väldigt proffsig och jag vet inte om jag hade kunnat känna så stor skillnad på denna och en icke-hembrygd.
Riktigt trevlig öl Viktor, tack så mycket för denna! Funkade dessutom väldigt bra ihop med lite hård fårost.
Jag och tjejen hade lite beslutsångest idag kring vad vi skulle äta till middag, så vi beslutade oss till slut för att skita i att laga mat och åka in till Lund istället. Vi funderade en stund på vart vi skulle käka, men jag kom på att Bishops Arms hade kopplat på Mikkellers och Brill & Co's samarbetsöl Kärlek på fat häromdagen så det fick bli där.
Lustigt nog så blev det inte den ölen jag drack till burgaren när vi var där ändå. Det fick bli ett glas av Mikkeller Single Hop Summit IPA istället. Den var trevlig, väldigt fruktig med en lite udda kryddig ton som jag inte kunde sätta fingret på. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om alla tusentals Single Hop öl som har kommit nu på sista tiden. Det är kul om man har flera framför sig och provar fram skillnader mellan dom, men om man bara ska dricka en för att det är gott så håller långt ifrån alla måttet.
Brewdogs Mixpack förra året var kul, men jag är tveksam till om jag ska köpa årets.. Vet inte varför egentligen, kanske mest för att spara pengar till USA-resan, men också kanske för att jag börjar tröttna på Single Hop grejen. Det har kommit så många olika nu att det liksom inte är så spännande längre. Det är kul om man har många eller om just den du råkar få i glaset är välgjord, men i många fall är dom enkelspåriga och ganska trista. Även om en Simcoe-humlad dubbel IPA kan vara fantastiskt bra så tycker jag nog att det lätt bli enformigt, och att det är bättre med flera sorters humle som kompletterar varann istället. Detta känns lite svamligt men ni förstår nog vad jag menar.
Nåväl, Summit IPAn gjorde sitt jobb rätt bra som partner till min burgare, men efter den var jag sugen på något mörkt och tungt.. Jag kollade in imperial stout-utbudet lite och funderade först på att ta North Coast Old Rasputin, den levererar alltid liksom. Sen såg jag att man hade en flaska Nögne Ö Sunturnbrew ståendes bredvid kylen och började fundera på den istället, tills jag började bli skeptisk till om jag skulle fixa den rökigheten vid det tillfället eller inte.. Men när jag stod där och fortsatte snegla mot kylen så såg jag den. Det självklara valet. Lite undangömd i mörkret stod den och lurade.
Thomas Hardys Ale 2005! Jag har en flaska i skafferiet från 2005 och en från 2008 som jag tänkt öppna länge, men nu tänker jag definitivt spara dom ännu längre. Herregud vilken öl alltså. Helt klart värd all sin hype i mitt tycke och även numera en av mina favoriter. Jag vet inte varför jag inte provat någon tidigare, jag har väl väntat till ett fint tillfälle. Det är liksom ingen öl jag vill ha med på en provning utan den ska drickas i sin egen prakt. Och det gjorde den idag. Och det gjorde den bra. Eftervärmen från dagens sol var fortfarande närvarande och vi satt precis ute vid den öppna fönsterväggen, vinden svalkade oss och solen smekte de gamla husen runtomkring oss. Perfekt tillfälle för denna ölen. Perfekt öl. Perfekt. Perfekt.
Så här satt vi i mysiga gamla Lund, smuttandes på en fantastisk öl, hade en väldigt trevlig konversation med en glad läsare som kom fram och hälsade (tack för att du kom fram förresten, väldigt kul!) mätta och belåtna efter maten och väldigt nöjd med efterrätten. När Hardyn sen var uppdrucken var det dags att bege sig ner mot tåget och åka hemåt.. Men vi ses snart igen Bishops, jag är fortfarande sugen på den där kärleken.
Igår kom Gripen över för lite recap efter Köpenhamnshelgen och sin resa till Rom, och så passade vi på att käka lite och naturligtvis ta ett par öl. Inget avancerat, men ändå sådär avslappnat gött liksom.
Vi började med en öl Gripen köpte på Ölbutikken för ett par veckor sen, Jester King Le Petit Prince. En farmhouse table beer vill Jester King själv kalla den och vi kan väl hålla med. På endast 2,9% var denna ölen perfekt att starta en kväll med, inte minst när man ska jobba dagen efter. Till en början var vi lite skeptiska, men den liksom växte på oss ju mer vi drack. Mycket smakrik och "farmhousig" för att vara på så låg alkoholhalt, lätt en öl jag hade kunnat tänka mig ha hemma oftare.
Vidare blev det en lite tyngre öl, en rödvinslagrad belgisk imperial stout på 10,5% från Alvinne, Podge Bourgogne Barrel hette den. Till en början fruktade Gripen att den var infekterad då den såg ut att ha läckt lite från kapsylen, så vi förväntade oss att den skulle vara helt död. Det var den inte.
Jag öppnade den när den stod på bordet, för vi väntade oss som sagt att det inte skulle hända något. En millisekund efter att vi öppnat den så SPRUTADE det öl ur flaskhalsen och vi fick hasta oss bort och ställa den i vasken istället. Det fullkomligt vällde ut skum, ingen av oss hade sett något så grovt tidigare.
Hur smakade den då? Jo, den var riktigt trevlig. Vi blev dock inte riktigt kloka på om den var något infekterad eller om det bara var rejält med rödvinslagring i den för den var ändå rätt syrlig.. I vilket fall som helst så var det en god öl, och om den var infekterad så var det inget som störde. Riktigt fina rödvinstoner ihop med rostad malt och belgojäst. Den blev ganska mäktig efter en stund och fick tyvärr möta vasken, delvis för att vi båda skulle jobba morgonen efter och delvis för att den som sagt blev jävligt mäktig. God öl dock, kanske skulle varit fler som delat.
Jag hade tidigare under dagen förberett käket som bestod av kyckling, BBQ-sås och coleslaw bland annat, vilket jag tänkte dela med mig av.
BBQ-såsen är ganska enkel. Två gula lökar, två röda chilifrukter, två vitlöksklyftor. Grovhacka och stek långsamt i kastrull tills mjukt. Tillsätt en tetra med krossade tomater, två matskedar farinsocker, två matskedar worchestershiresås, två matskedar rödvinsvinäger och två deciliter coca cola. Jag skvätte även i lite liquid smoke för att få ännu mer grillsmak. Låt puttra i 45 minuter ungefär, häll på burk och låt svalna. Enkel och god sås som du kan spara länge i kylen.
Coleslawn är väldigt enkel och något jag brukar göra rätt ofta istället för att ha potatis, ris eller pasta till om man ska ha t.ex. burgare eller något annat grillat. Jag gör den väldigt basic och ändrar kanske receptet lite från gång till gång, men över lag brukar den se ut såhär. Strimla ett halvt vitkålshuvud, alternativt ett helt huvud med färsk vitkål, och två gula lökar. Blanda med tre deciliter creme fraiche, några matskedar majonnäs, ett par teskedar vinäger (helst rödvinsvinäger), dijonsenap, salt och peppar. Gör denna tidigt på dagen så den kan stå och gona till sig i kylen, när kålen mjuknat är den perfekt.
Kycklingen jag gjorde igår hör till en av mina absoluta favoriträtter. Jag gjorde den för första gången förra sommaren och förstår egentligen inte varför jag inte gör den oftare. Först gör du en marinad på två finhackade vitlöksklyftor, ungefär tre centimeter riven ingefära, en matsked farinsocker, en matsked chilisås, en matsked soja, fyra matskedar hoisinsås, salt och peppar. Dela/strimla kycklingen till önskade bitar och lägg i marinaden i minst en timme. Grilla. Njut. Aaaah.
Till detta hade vi även en väldigt enkel men väldigt god liten sidorätt beståendes av rödlök som jag skurit ett kors i genom hela löken, lagt ner rosmarinkvistar i klykorna, en rejäl klick smör på det och lindat in i folie. Detta lilla paketet läggs sen rakt på glöden i knappt tio minuter. Löken blir så jäävla mör och fin av smöret, och med rosmarinen till där så blir det hur gott som helst.
Vi grillade allt som skulle grillas och lade det sedan i baguetter, delade en De Ranke Hop Harvest som vi båda tyckte var rätt lagom till maten. Baguetterna kanske var en bra idé men inte funkade riktigt i praktiken. En sådan baguette blev det och sen körde vi direkt från tallriken istället.
Lagom tills vi käkat upp tittade Brekeriet-Christian förbi och vi öppnade en flaska av min all time favourite.. Cantillon Mamouche. Åh. Den är bara SÅ BRA. Fläder gör sig så satans bra i lambic och denna ölen hade jag kunnat dricka varje dag. Cantillon gör ju alltid bra öl, men denna är för mig som fläderfanatiker något extra. Ihop med Cantillons stallighet blir det perfektion. Den är inte riktigt så sur som man väntar sig heller, mer syrlig.. Fantastiskt bra öl. Jag är fortfarande i någon sorts delirium när jag tänker på den.
När den var uppdrucken blev det även ett par hembrygder som Christian tagit med sig. Som vanligt spännande öl när det gäller Brekeriet och jag väntar med spänning tills dom har fått ordning på bryggeriet och allt så man kan få dricka deras öl i större skala.
Förresten, ni som ska till
hembryggar SM i Uppsala i helgen borde hålla utkik efter bröderna Ek,
dom kommer nämligen vara där med några av sina öl. Prova för fan! Efter det var det dags att borsta tänderna och gå och lägga sig. Om ändå varje måndag var såhär.
Just nu sitter jag här hemma och försöker skriva ihop lite om gårdagen med balkongdörren öppen, solen skiner som fan utanför och jag har hört att det snöar uppåt landet. Man måste älska Skåne. Det var ju så att det blev "lite" öl hemma hos pappa Balder i Vellinge igår, ihop med Henning och Röstlund från Ölrådet, samt min gamle vän Ola.
Balder och Ola roade sig under för- och eftermiddagen med att spika ihop ett nytt trappräcke till Balders (dåvarande) livsfarliga trappa (= mer eller mindre ett hål i golvet om man kom uppifrån) medan jag och Röstlund klippte gräset. Vi kände oss alla som en liten helylle familj när vi gick där hemma och pulade och drack pilsner. Jag kände så iallafall. Resultatet av allas jobb med fint, men framförallt gräsmattan blev exceptionellt snygg.
När allt var klappat och så tände vi grillen och började öla lite mer, sen anslöt även min bättre hälft. Balder hade tidigare på dagen kokt ett par revben i lite Nils Oscar Rökporter och handlat korv, jag hade gjort senap och hade med mig lite svensk nypotatis och rosmarin.
Tanken var att koka potatisen och trä den på rosmarinkvistarna, på med lite olivolja, salt och peppar och sen grilla. Jag vet inte varför det inte gick, men det slutade med att vi slängde ner rosmarinkvistarna bland potatisen och skakade runt istället. Det blev gott det också.
Nu hade vi knäckt ett par olika öl, bland annat Anchorage Tide and it's takers som vi alla tyckte var riktigt grym. Sötsyrlig tripel lagrad på franska ekfat som tidigare innehållt Chardonnay. På etiketten kunde man läsa att ölet var bryggt hos Dogfish Head för att sen tas ut till Anchorage för jäsning i tidigare nämnda ekfat där. Resultatet blev en väldigt frisk tripel som trots sina modiga 9% var en riktigt bra start på kvällen.
Till maten drack vi en Brooklyn Local 2 (som syns på bilden med maten ovan) som jag varit sugen på vääääldigt länge, så när jag såg att Röstlund hade med den så blev jag lite varm inombords. Bryggd med socker och honung så var den naturligtvis rätt söt och passade kanske inte riktigt så bra till maten som vi hade hoppats, men den var ändå en suverän öl. Här fanns också en svag syrlighet i den tyckte jag som gjorde sig bra i ölet, lätt en öl jag är sugen på att dricka igen.
Ytterligare delade vi en storflaska av La Trappe's Quadrupel innan Caroline (som var nykter naturligtvis) körde oss in till Malmö då vi hade sett att Bishops Savoy hade kopplat på Westbrook IPA på en av sina gästkranar. Samtidigt passade vi på att hämta upp Henning, alltid ett nöje att se den mannen!
Bishops hade även Old Foghorn på kran och den är ju aldrig fel. Jag tycker nog att den är i klass med Bigfoot faktiskt. Men jag tog faktiskt ingen av dessa två utan jag brukar passa på att ta något från cask när jag besöker pubar som har cask. Denna gången blev det Fullers Wild River. En, som jag förstått det, sprillans ny öl från Fullers som ska vara tungt humlad med brittisk humle. Trevlig öl måste jag säga, blommig och frisk. Det är rätt gött att ta en brittisk öl från casktunnorna som avbrott mot allt annat galenskap man häller i sig.
När det var avklarat begav vi oss åter ut till Vellinge och fortsatte där. Bland annat delade vi en flaska av Uinta Crooked Line Cockeyed Cooper som jag och Ola drack för första gången i somras, snart ett år sedan vill säga. Då minns vi båda att vi inte var speciellt imponerade, men nu var den betydligt bättre. Otroligt vad ett års lagring kan göra med en öl! Tung kropp med mjuka toner av torkade fikon och smörkola. Den kostade hela 178 riksdaler när den släpptes på Systembolaget och jag tycker väl kanske fortfarande inte att den är värd det, men den kom lite närmare verkligheten denna gången iallafall.
Ett par De Molen avverkades, bland annat Weer & Wind som är ett helt fantastiskt barley wine. Har bara provat den cognacslagrade varianten tidigare som var lite vassare, men denna var också makalöst bra. Är det något De Molen kan så är det tunga öl. Men långt ifrån alla De Molen öl är bra. Vi hade också oturen att sippa i oss Klap van de Molen och den var verkligen ingen hit. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva den mer än kass. Ingen god öl.
Det blev ett par öl till, och kvällens absolut sämsta öl var utan tvekan Brewdog AB:08. Fy fan. Mina förväntningar var väldigt låga på denna ölen, och den sjönk ändå under. Sötsliskigt, smörigt och kvalmigt öl. Senare öppnades en flaska av Sierra Nevada Porter som inte var något att hurra över den heller. Tunn och totalt meningslös tycker jag. Trist, för annars brukar ju Sierra Nevada leverera fina grejer.
Brooklyn Moster Ale 2009 däremot, där hade vi fina grejer. En galet bra barley wine som jag är glad över att ha en flaska hemma. Frågan är hur länge man ska lagra den, med tanke på hur bra den var så blir jag sugen på att öppna en i detta nu. Grymt fina vinösa toner med plommon, choklad, russin och farinsocker.
En av de sista ölen för kvällen blev en doppelbock, en av de bättre doppelbockar jag druckit. De Molen stod för humlen, Närke Kulturbryggeri för receptet och Gänstaller Bräu för bryggningen. Resultatet är en makalöst bra doppelbock, svagt rökig med russin, gammal humle, kryddpeppar och torkad aprikos. Inköpt på Kihoskh eller Barley Wine tror jag, så om ni har vägarna förbi håll ögonen öppna.
Mellan dessa ölen blev det även ett par andra och nu ser det ut som att vi har hällt i oss hur mycket som helst, men man kan ju ha i åtanke att vi var fem stycken som delade så det blev inte så våldsamt mycket i slutändan. Visst, lite slirig blev man ju framåt slutet men det var inte så farligt som det låter, det blev ju både mat och en liten utflykt som avbrott.
Allt som allt en kanontrevlig eftermiddag och kväll, nu ska jag snart bege mig bort till morsan för att grilla lite i det vackra vädret. Imorgon kommer Gripen över och då tänkte vi ta 2-3 öl och snacka lite skit, men mer om det kommer väl senare i veckan. Håll även koll på bloggen efter Gripens kommande rapport från sin resa till Rom, det kommer bli väldigt intressant läsning om jag känner honom rätt. Vilket jag tror att jag gör. Tjao!
